Det fanns vissa som skickades tillbaka till hemlandet. Det var först och främst individer som hade tveksamma handlingar och som inte hade någon i Amerika som kunde intyga vem de var. Andra som skickades hem var de som tidigare varit straffade eller hade svåra hälsoproblem. Det var endast två procent som inte lyckades ta sig in i det nya landet, och det kan sägas vara ett litet antal, med tanke på alla som fick stanna.
Så vissa som hade önskat söka lyckan i Amerika blev hemskickade tillbaka till sin lilla hembygd i Sverige igen. Kanske inte det trevligaste att berätta för nära och kära att man inte fick stanna i drömlandet på grund av att man varit straffad tidigare, för det kanske ingen hemma visste om. De som fick återvända till sin hembygd på grund av hälsoproblem, kanske inte klarade av resan hem utan dog. Kom de hem blev de tyvärr ett påhäng till de redan fattiga släktingarna.
De båda anläggningarna som tog emot immigranterna är i dag historiska platser och de förvaltas av National Park Service. De har immigrationsdatabaser som är viktiga för forskningen och de innehåller information om alla de människor som passerat anläggningen. Dessa databaser är sökbara på internet.