De allra första som emigrerade till Amerika under 1600-talet fick åka över Atlanten med ett segelfartyg:https://slakthistoria.se/utvandringen/strapatsrik-fard-over-atlanten och beroende på vädret kunde det ta mellan en månad ända upp till två, tre månader innan de var framme. Det var många som inte orkade med resan som till exempel gamla, sjuka och svaga. De dog och slängdes överbord. Under 1800-talet när ångmaskinen blivit uppfunnen, byggdes ångfartyg och då blev resan både bekvämare och tog inte lika lång tid.

Dagarna flöt på och det var samma moment varje dag. Vid sjutiden fick man te eller kaffe och något litet ätbart. Klockan ett var det middag och den kunde innehålla fläsk, kött, soppa, fisk och potatis. På kvällen åt man te, havregrynsgröt eller en brödbit. Det var inga mängder med mat resenärerna fick. Visserligen rörde passagerarna inte särskilt mycket på sig, men var man gammal och sjuk räckte det inte alltid till, och många blev sjuka. Maten ingick i priset, men med tanke på hur många som reste och hur tätt de låg, var inte hygienen den bästa. Ibland insjuknade både stora och små, och smittan spred sig snabbt. Att många även drabbades av sjösjuka var inte märkligt. Atlanten är ett stort hav där det fort kan blåsa upp till storm.

By Emigrationen från hembygden