För att inte fartyget som skulle ta med människorna över Atlanten och till Amerika skulle bli överlastat, fick de bara ta med sig marginellt med saker. I och för sig hade de ofta inte mycket att ta med heller, men visst fanns det vissa saker man bara inte ville skiljas ifrån. Kvinnan kanske hade en sjal och en väska som betydde extra mycket för henne, som hon absolut inte ville skiljas ifrån. Mannens stora ägodel vid den här tiden var nog hans älskade hatt, och den ville han ha med sig för att den skulle bringa tur i det nya landet. Barnen hade troligtvis någonting som de lekte med och som kunde roa dem under den långa redan.
När man packat ner det som var det absolut viktigaste, såldes det andra på en marknad eller en auktion. Det som inte gick att sälja, fick anhöriga eller vänner ta hand om.
Allt som skulle med skulle packas ner i en kista, eller en koffert som det kallades. Kofferten var anpassad för förvaring av personliga saker som kläder med mera under en lång transport. Många har nog sett en så kallad Amerikakoffert, antingen på bild eller så finns en sådan inom släkten. Det var en tung låda som hade ett lock som var fastsatt med ett gångjärn och en låsanordning. På varje sida av lådan satt ett handtag fast, men den fungerade inte att bära längre sträckor. Den var både för klumpig och handtagen höll inte för tyngden.