Det kan låta som om det i stort sett endast var från Småland man emigrerade. Så var det inte, men kanske många tror det, eftersom Vilhelm Moberg är den som skrivit mest om utvandringen, och då utifrån sin hembygd, Småland.
Andra landskap som också hade stor utvandring och även var de tidigaste som folk utvandrade från var södra Östergötland östra Dalarna, Hälsingland och Karlskoga bergslag. Men det var landskapen Småland, Halland, Öland, Östergötland, Värmland och Dalsland som hade flest emigranter om man ser det i förhållande till folkmängden.
När Sverige drabbades av depressionen på 1930-talet minskade utvandringen till Amerika ganska så rejält. Men då hade redan omkring en miljon människor emigrerat från Sverige.
Det var inte lika många som emigrerade från Östergötland som från Småland, men landskapet tillhör ändå en av de större utvandringsområdena, tillsammans med Värmland, Älvsborgs län och då även Småland. Under mitten av 1850 till omkring slutet av 1890 var utvandringen högre från Östergötland än för övriga riket. Under 1850 och 75 år framåt, utvandrade omkring 70 000 människor från Östergötland och hamnade då på en femteplats av de län som haft flest utvandrare. Men med tiden, under perioden 1891–1910, minskade utvandringen från Östergötland markant.
Det fanns också stora regionala skillnader. Östra delen av Östgötaslätten och kustbygderna hade inte alls så många som utvandrade som södra skogsbygden, som har sin gräns mot Småland. Efter gränsen fanns det däremot ett högt antal utvandrare. En större utvandring har man sett kom från Östergötlands västra delar. Från den norra skogsbygden och även från den norra bergsbygden var det flera som utvandrade. En grupp vandrare på 21 personer från Kisa emigrerade eftersom de hade en stor längtan efter religiös- och politisk frihet. De lyckades ta sig till Iowa och grundade där ett nybygge som fick namnet New Sweden.